Tre rädslor. Unika, men vanliga. För vi tror gärna att vi är ensamma om dem, men när vi gräver djupare så märker vi att ”alla” har dem. I alla fall någon av dem, vare sig vi erkänner det eller inte. För ibland vill vi inte erkänna för andra, men ibland så håller vi inne med dem gentemot oss själva. För så länge vi inte har uttryckt dem så finns de inte… Vi klär dem gärna i logiska förklaringar och resonemang trovärdiga nog att – om ens för en stund – till och med lyckas övertyga oss själva, men innerst inne så vet vi att dessa tre, eller någon av dessa tre, håller oss tillbaka. Det är på grund av dessa rädslor som vårt projekt aldrig blir av, som vår lansering dröjer, eller som det där steget till eget företag inte togs i år heller.
Den första är rädslan för att misslyckas. För att ge sig ut på ett äventyr som inte går som tänkt. För att lansera något som inte säljer. För att säga fel på scenen. För att göra bort sig… Vi vill inte förlora ansiktet, för vad kommer folk tycka om vi testar och misslyckas? Och vem tror vi att vi är ens för att vi har en önskan att göra något? Och hur kunde vi tro att vi skulle lyckas?
Funny enough, de enda som tycker någonting är de som inte ens själva försöker. Som döljer sin egen Imposter genom att skambelägga och kritisera andra för deras satsningar.
Den andra är rädslan för att lyckas. För vad det skulle innebära om vår satsning blev succé? För de konsekvenserna som blir när vi plötsligt inte finns alla tillhands utan fokuserar på vår egen framgång? I ett tidigare sammanhang i mitt professionella liv var jag rädd för att lyckas i över 6 år. För om jag gjorde det så skulle jag inte längre vara tillgänglig för mina andra projekt.
Den tredje är rädslan för att börja. För så länge du ”kan börja när som helst” så är du safe, för du kan ju börja… imorgon. Om du nu gör det. Fast det vet du nog att du kanske ändå inte gör. Och så länge du ännu inte har startat så behöver du inte fundera på den faktiska tidsåtgången, arbetsbelastningen, hinder på vägen – eller det fruktade resultatet och ”domen” från marknaden. Då är du fortfarande kvar i din lyckliga pre-process bubbla där du förbereder ytterligare något steg, tar ännu en kurs, läser en bok till…. Ja.
Det går att bemästra dessa rädslor på egen hand, men det är lättare att ha någon vid sidan om. Som antingen håller dig i handen, eller knuffar ut dig från klippan när du inte själv förmår hoppa. Eller som hoppar med dig. Som får dig att förstå att det är ytterst få vars åsikt verkligen spelar roll och att dessa människor aldrig kommer se dig som ett misslyckande. Som förklarar för dig att rädslan för att lyckas är egentligen dåligt samvete som du tar ut på förhand och att det som ligger mellan dig och din success story kanske är ett par samtal som ändå förr eller senare behöver tas. Eller som får dig att inse att om du aldrig börjar så kommer du aldrig att lyckas – och ger dig de verktyg du behöver för att klara av att ta de första, viktiga stegen.
Jag hjälper mina kunder att ta sig själv professionellt – och sina koncept – till nästa nivå. Att ta hand om dessa rädslor är en stor del av jobbet. Jag har aldrig själv lidit av Imposter, och jag är inte heller rädd för att börja. Jag tror att det är bra, för då kan vi inte sitta och vara rädda tillsammans och hitta på ännu mer övertygande och intellektuella bortförklaringar som gör att lanseringen dröjer eller inte blir av. Jag nyttjar min egna erfarenhet av rädslan att lyckas till att guida mina kunder att tänka på sig själv for once.
Om du har någonting som du vill få ut till marknaden, låt inte en av dessa rädslor stoppa dig. Worst case scenario: du tittar tillbaka på ditt yrkesliv och säger: ”attans, jag borde ha…”